Vardagslivet ur en lins

Vardagslivet ur en lins. Här hamnar förmodligen alla möjliga bilder varvat med mitt härliga svammel. Allt från bilder på min grymt snygga & charmiga hund till en liten myra som jag trillat över på min morgonpromenad till brevlådan. iPhone 6s och Canon EOS 700D är det som används om dagarna. Vad linsen väljer att föreviga, ja det återstår att se.

Varningsblinkers & ultraljud

Publicerad 2016-02-23 11:33:39 i I väntans tider (graviditeten) <3, Vardagens svammel & bilder,

Jag har lyst lite med min frånvaro under helgen. Hade därför egentligen tänkt  berätta lite om denna helg. Men istället får det helt enkelt bli en liten resumé angående gårdagen.
 
Kameran
Det började med att jag ringde suporten angående min system kamera och beskrev felen. Dom tyckte inte det lät bra och sa att jag var tvungen att skicka in den på reperation då den förmodligen är i sönder. 
Fick en klump i magen, hur ska jag klara mig utan min kamera under en längre tid? Nu när jag äntligen dammat av den!?!
Ringde iaf en vän till mig efter det samtalet och han gav mig lite tips på vad jag kunde prova innan jag väljer att skicka kameran till Göteborg.. Sagt och gjort så tog de inte långt tid innan kameran var som ny! 
Återigen tack vännen!!

Utanför sken solen och ljusets strålar tog sig in i vårt hem. Det kliade i mina fingrar så det blev att rigga upp kameran och försöka ta något foto på mig själv för att se om de gick att åtstakomma det jag var ute efter. Aningen obekväm stod jag där framför min egna kamera och jag tycker det är allt annat än lätt att ta foto på sig själv. Hur ska jag stå? Vart ska jag titta? Ser jag avslappnad ut eller obekväm som vanligt? Är ljuset rätt? Vart ska jag ha händerna? Ja, jag kan nog fortsätta i all evighet med dessa tusen frågor. Det blev i alla fall några foton. Får se dock om jag delar med mig av någon av dom här eller ej. 


Varningsblinkers och ultraljud
Nåväl. Tiden sprang ialla fall iväg så jag fick snabbt slänga i mig lite mat, byta om, slänga på mig skorna för att dra iväg då jag skulle iväg på tillväxt ultraljud samt träffa läkaren. Halvägs ute i bilen märker jag att hela klacken på mina favorit skor har lossnat (igår i småland) så jag fick springa in och ta ett par andra. Ut i bilen och iväg. Halvvägs på motorvägen tänds självklart den ena lampan på panelen, den skrek rött och då jag inte ville riskera att haverera bilen fullständigt så körde jag inte till vägrennen och drog igång varningsblinkersen. Kändes allt annat än bra att sitta i bilen när alla möjliga fordon drog förbi (hela bilen vajja). Efter att ha ringt sambon gick jag ut och satte upp varningstriangeln innan jag klättrade ner från motorvägen, sen va det bara att vänta. Lång historia kort så kom sambon efter en stund och räddade mig. Jag kunde åter slänga mig i bilen och köra vidare. Och jag hade mindre än 15 min på mig innan jag skulle vara på ultraljudet.


 
Körde aningen förfort, in genom hela stan, lyckades få tag på en parkering innan jag rusade in och upp till rätt avdelning. Hann inte anmäla mig i receptionen så de fick jag göra efteråt. Blev såklart sen ändå men jag fick ialla fall komma in och göra ultraljudet. När jag väl ligger där och ser min lilla prinsessa på skärmen så börjar jag känna mig dålig, illamående. Det tar inte många sekunder innan jag även börjar kallsvettas och de känns som jag ska svimma. Fick snällt vända mig lite på sidan vilket hjälpte lite.
 
Ultaljudet kändes tyvärr som en evighet och jag mådde riktigt dålig. När jag väl trodde att jag var klar så ville en "elev" även prova göra undersökningen på nytt. Så jag bet ihop och låg kvar ett tag till medan jag fortsatte att kallsvettas i de tysta. När det väl var över så skulle dom skriva ut bilderna på min lilla prinsessa. Jag hann få ut en halv bild av (den sämsta bilden) dom sparade bilderna, sen la skrivaren av. Dom försökte fixa det och trycka ut mina bilder på nytt men nej, det gick inte.
Kallsvettig fick jag springa vidare mot läkaren då jag var sen dit. Men läkaren själv var sen, så jag fick sitta där och vänta i närmare än timme.
 
En halv bild. Dessutom den sämsta av dom. Haha tur att dom berättade vilket som va vad på bilden. Jag fick iaf se ett vacker litet ansikte på skärmen när jag låg där <3 

Köttfärssåsen anfaller eller är det jag som anfaller den? 
Väl hemma igen värkte både ben och kropp, men jag drog igång en maskin tvätt och började vika tvätt tillsammans med sambon som nu även hade kommit hem. Värken blev värre och jag hungrigare. Äntligen var man klar med tvätten så jag ska ta fram vår kvällsmat, spagetti med köttfärsås. Självklart tappar jag ut ALLT över både kyl och frys, spis, vägg och golv..Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag fick helt enkelt nöja mig med några mackor tills kvällsmat.
 
Det positiva med denna dagen dock är att vår lilla prinsessa följer den normala tillväxtkurvan ganska exakt. Hon vägde 3 gram mer än den normala kurvan. Hon har även lagt sig rätt och ligger inte längre snett. Och allting ser helt enkelt bra ut. Kommer hon på de utsatta datumet så kommer hon väga ca 3500kg. En oerhörd lättnad att hon inte växer får dåligt eller blir en 5000kg bebis.
Jag gick in i vecka 33 igår och jag insåg att om någon få vecka kan hon välja att dyka upp. Det är nära nu men man längtar redan efter henne <3

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag är en kvinna på snart 26år som bor tillsammans med min sambo och våra två hundar. I April blir vår familj lite större då vi ska bli föräldrar till en liten flicka. Mitt stora intresse är att fotografera så här hamnar alla möjliga bilder varvat med mitt härliga svammel. Allt från bilder på mina hundar till en liten myra som jag trillat över på min morgonpromenad. iPhone 6s och Canon 700D är det som används om dagarna. Vad linsen väljer att föreviga, ja det återstår att se.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela